Translate
Sök
"Man får inte betalt i pengar, men man får betalt i upplevelse" säger Barbro Gustavsson som är volontär på sjukhuset i Uddevalla. "Man får inte betalt i pengar, men man får betalt i upplevelse" säger Barbro Gustavsson som är volontär på sjukhuset i Uddevalla.
Rödakorsvärdar
16 apr 2018

Uppdrag: Medmänniska

Jag tar hissen högst upp till fjortonde våningen på Uddevalla sjukhus. Utsikten är vidsträckt, himlen grå. Innanför glasdörrarna framför mig ligger avdelningen för palliativ vård – vård i livets slutskede.

Ta ställning för medmänsklighet >

Av respekt för patienterna får vi inte gå in. Ut kommer istället Barbro Gustavsson med raska steg, iklädd knallröd pikétröja med Röda Korsets logga. Två eftermiddagar i månaden tillbringar hon här som rödakorsvärd.

– Mitt uppdrag är att vara medmänniska, säger hon. Man mår bättre själv när man hjälper andra.

Det var för tre år sedan som en politiker i Västra Götalandsregionen ställde sig frågan varför människor ska behöva dö ensamma hemma och lämnade in en motion. Det blev startskottet för något som nu är ett etablerat samarbete.

Varje eftermiddag mellan 14 och 17 finns en rödakorsvärd på plats på avdelningen som vårdar människor med svåra sjukdomar. Vissa är här för att tillbringa sin sista tid i livet, andra är här för att få smärtlindring för att kunna tillbringa sin sista tid i hemmet.

Gränsdragningen gentemot vårdpersonalen är tydlig. Rödakorsvärdarna utför inget vårdarbete, bäddar inte sängar, gör inga lyft.

– Vi ska inte göra deras jobb, utan tillför ett mervärde för patienterna, säger Gunilla Aleniusson som samordnar Röda Korsets volontärer. Mest handlar det om att finnas. Att vara tillgänglig om någon vill prata. Hämta en smörgås eller något att dricka om någon önskar det.

– Proviva mango är väldigt populärt, säger Barbro. Medicinerna gör att man blir torr i munnen.

Att vara lyhörd för önskemål hos patienterna är en viktig egenskap.

– En gång var det en man som längtade efter att få känna lukten av hembakat så då bakade vi, berättar Gunilla.

– Även om man har svårt att äta kan man uppskatta doften av nybakat som sprider sig i korridoren, fyller Barbro i.

En annan längtan som hörsammats är den efter en cigarett. Efter att ha frågat om det möjligen skulle gå bra med snus istället sprang rödakorsvärden iväg och köpte en dosa för första gången i sitt liv, berättar Gunilla.

– Ja, varför ta den kampen med någon som inte kommer att leva så länge, säger hon.

Att rödakorsvärdarnas närvaro är uppskattad av patienterna känns givet. Men även anhöriga kan behöva stöd ibland.

Till hjälp för anhöriga

Barbro berättar om hur hon satt och pratade i två timmar med en kvinna i väntan på att maken skulle komma med transport från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Han var svårt sjuk i cancer och hade inte lång tid kvar.

– Att inte behöva vara ensam under timmarna av väntan och att ha någon att prata med betydde mycket för henne.

Också personalen på avdelningen ser fördelarna med att fler kan se till patienternas behov och önskemål.

– I början var personalen kanske lite misstänksam, men nu är de glada att vi är här, säger Gunilla. Det uppfattas väldigt positivt. Nyckeln är ett nära samarbete. Varje månad vid gemensamma möten ges tillfälle att ta upp vad som fungerar och vad som fungerar mindre bra. Samarbetet och rollerna utvecklas ständigt.

– Det är A och O för att det ska fungera så bra som det gör, säger Gunilla.

Tar med känslorna hem

Är det inte tungt att vara på en avdelning som denna, frågar jag Barbro som blev volontär efter att ha sett en annons i tidningen för ett drygt år sedan.

– Jag ger mycket men får fantastiskt mycket tillbaka, svarar hon. Visst är jag trött efteråt, men också så tacksam.

Eftermiddagarna på sjukhuset berör henne starkt och det händer att hon tar med sig känslorna hem. 

- Natten efter har jag svårt att släppa tankarna. De dröjer sig kvar och jag har svårt att sova. Tystnadslöftet gör att hon inte kan dela sina upplevelser med någon på hemmaplan.

– Månadsmötena är viktiga också av den anledningen, säger Gunilla. De ger möjlighet till bearbetning.

Avslutningsvis undrar jag hur det påverkar ens eget förhållande till döden att vara i den här mycket speciella miljön. Blir man mindre rädd för döden? Eller mer?

– Jag har kommit närmare döden, men jag är inte rädd, svarar Barbro snabbt. Den är en naturlig del av livet. Att vara här ger mig kraft.

Text: Anna Bergén
Foto: Ulf Michal


FAKTA: Rödakorsvärdarna

  • Är ett medmänskligt stöd till patienter, närstående och besökare som kommer till hälso- och sjukvården.
  • Är ett frivilliguppdrag och finns på cirka 65 platser i Sverige. 
  • Finns i sjukhusentréer men också på akutmottagningar, vårdavdelningar, mottagningar, röntgen och sjukresebussar. 
  • Hjälper till med praktiska saker som att hitta rätt i sjukhuskorridorerna, ringa efter sjukresor/färdtjänst eller vara sällskap om väntan blir lång eller oron känns svår.
  • I Uddevalla, Eskilstuna, Borås och på Danderyds sjukhus i Stockholm besöker rödakorsvärdarna också svårt sjuka och döende patienter.
  • Utför inget sjukvårds- eller omvårdnadsarbete och ersätter aldrig personal.
  • Rödakorsvärdarna är också en viktig del av Röda Korsets beredskap i händelse av en större samhällskris.

Stå upp för medmänsklighet!

Det ligger i våra händer att skapa det samhälle vi vill ha. Var med i vårt upprop för medmänsklighet.

Ta ställning!