Translate
Sök
Krigets lagar
01 apr 2016

Grundläggande principer och regler

Den humanitära rätten kan sammanfattas med ett antal grundläggande principer och regler. Dessa framgår tydligt av gällande traktater och sedvanerätt och de uttrycker den humanitära rättens kärna.

Principer

De grundläggande principerna är de om distinktionproportionalitetförsiktighet, förbudet mot att orsaka onödigt lidande och överflödig skada, samt principen om ickediskriminering och Martensklausulen. Dessa principer är i dag väl utvecklade och förankrade i både traktater och sedvanerätt.

Distinktionsprincipen innebär dels att krigförande parter alltid måste skilja mellan militära mål å ena sidan och civila personer och civila objekt å den andra, dels att anfall endast får riktas mot militära mål. En konsekvens av distinktionsprincipen är förbud mot krigföring som har urskillningslösa effekter, dvs. användning av stridsmedel och metoder som inte kan riktas mot ett specifikt militärt mål.

Tidiga formuleringar av principen hittas i bl.a. i den amerikanska Lieber Code från 1863 och den kom sedan att slås fast genom 1868 års Deklaration i S:t Petersburg angående beskaffenheten av de projektiler som i krig må användas (S:t Petersburgsdeklarationen). Den senare anger i sina inledande allmänna grundsatser att ”the only legitimate object which States should endeavour to accomplish during war is to weaken the military forces of the enemy”.

Principen är i dag även kodifierad genom bl.a. tilläggsprotokoll I och II till Genèvekonventionerna samt ett flertal efterföljande traktater.

Proportionalitetsprincipen innebär att den militära betydelsen av ett anfall måste stå i proportion till de risker som civilbefolkningen och civil egendom utsätts för. Principen medför ett förbud mot anfall som leder till civila förluster (s.k. collateral damage) som är överdrivna i förhållande till den konkreta och direkta militära fördel som kan förväntas.

Den militära betydelsen av anfallen måste således stå i proportion till de risker som civilbefolkningen och civila objekt utsätts för.

Vid bedömningen av om proportionalitetsprincipen respekteras eller inte, är måttstocken det förväntade bidraget till det militära syftet av ett anfall eller en operation som helhet. Den förväntade militära fördelen måste jämföras med andra konsekvenser av handlingen, såsom den ofördelaktiga påverkan på civila eller civila objekt.

Detta innefattar att väga de fördelar som en framgångsrik operation skulle innebära på ena sidan, mot de möjliga skadliga effekter på skyddade personer och objekt på den andra.

Försiktighetsprincipen ålägger de stridande att iaktta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika skador på civila och civila objekt. Bl.a. ska allt som är praktiskt möjligt göras för att kontrollera att anfall endast riktas mot militära mål.

Enligt principen ska stridsmedel och stridsmetoder väljas så att risken för civila förluster undviks eller minskas, och anfall ska inställas eller avbrytas om det blir uppenbart att anfallet riskerar medföra oproportionerligt stora civila förluster eller skador.

Det är inte bara den som genomför ett anfall som är bunden av försiktighetsprincipen. Även den som försvarar sig mot anfall har skyldigheter att vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder i syfte att skydda civilbefolkningen. Bl.a. ska den som försvarar sig undvika att gruppera sig inom eller i närheten av tätbefolkade områden, samt sträva efter att i möjligaste mån förflytta civila och civila objekt från områden där strider kommer att äga rum.

Förbudet mot överflödig skada eller onödigt lidande har bl.a. stöd i det ovan angivna citatet ur S:t Petersburgsdeklarationen. Enligt principen är det förbjudet att åsamka motpartens soldater onödig skada och/eller överflödigt lidande vid krigföring vid försvagandet av motståndarens stridskrafter. I den traktatbaserade rätten återfinns principen både som ett generellt förbud och som specifika förbud eller begränsningar av stridsmedel och stridsmetoder.

Specifika regler återfinns bl.a. i Reglemente angående lagar och bruk i lantkrig (lantkrigsreglementet, LKR) till 1907 års Konventionen angående lagar och bruk i lantkrig (IV:e Haagkonventionen), 1925 års Genèveprotokoll, 1972 års konvention om biologiska vapen (B-vapenkonventionen) tilläggsprotokoll I och II, konvention om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention), C-vapenkonventionen och Ottawakonventionen.

Principen om icke-diskriminering innebär att den humanitära rätten ska tillämpas utan att någon utsätts för sämre behandling på grund av ras, hudfärg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet.

Enligt Martensklausulen ska stater, även i de situationer som saknar direkta folkrättsliga regler, likväl beakta humanitetens krav i krigföringen. Det internationella samfundet insåg tidigt att det inte gick att skapa heltäckande regler för alla typer av militär verksamhet i väpnade konflikter. Denna insikt ligger bakom den princip som Martensklausulen uttrycker och som först formulerades i inledningen till 1907 års IV:e Haagkonvention.

Regler

Civilbefolkningen ska skyddas. Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande för att skydda civilbefolkningen och civil egendom. Varken civilbefolkningen som helhet eller enskilda civila får anfallas.

Civila objekt får inte anfallas. Anfall får endast riktas mot militära mål. De stridande parterna ansvarar för att ingen sammanblandning av militär och civil verksamhet sätter civilsamhället i fara.

Alltid förbjudet. Följande handlingar alltid förbjudna: mord, tortyr, stympning, tagande av gisslan, avrättning utan korrekt rättegång, samt grym och förnedrande behandling.

Den som inte längre deltar i striderna ska skyddas. Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp motståndet eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick. Med detta avses stridande som inte deltar i fientligheterna på grund av att de är vara tillfångatagna, sårade eller sjuka eller på annat sätt hindrade att delta i striderna. Personer som inte längre deltar i striderna ska alltid skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakten med sina anhöriga och att ta emot stöd.

Sårade och sjuka ska skyddas. Sårade och sjuka måste tas omhand. Den som är i störst behov av vård ska först få vård – oavsett om det är vän eller fiende. Sjukvårdspersonal, sjuktransporter, sjukhus och sjukhusutrustning ska skyddas.

Skyddsemblemen måste respekteras. Det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen på en vit botten är skyddsemblem och markerar skyddet för sjukvård i krig. Personer, byggnader eller föremål som bär dessa emblem ska respekteras och skyddas av parterna.

Kriget får inte orsaka onödigt lidande. Parternas rätt välja vapen eller stridsmetoder är begränsad. Det är förbjudet att använda vapen eller stridmetoder som orsakar överflödiga skador eller onödigt lidande. Det är förbjudet att använda vapen och stridmetoder som är urskillningslösa.

Familjer har rätt att hålla kontakt och att återförenas. Familjemedlemmar som har förlorat kontakten under konflikten har rätt att få hjälp med att återupprätta den. Familjer som splittras i samband med en konflikt ska få möjlighet att återförenas.

Röda Korset medlem

Bli medlem i Röda Korset

Personligt engagemang är själva livsnerven i Röda Korset. Som medlem tar du ställning - och ansvar för vilket samhälle du vill ha. Tillsammans gör vi skillnad.

Bli medlem