Translate
Sök
Svenska Röda Korsets Folkrättspraktikant Hedda Svenska Röda Korsets Folkrättspraktikant Hedda
Folkrätt
12 apr 2018 Av: Hedda Lindahl, Folkrättspraktikant, Svenska Röda Korset

Varför den humanitära rätten?

Jag heter Hedda och är praktikant hos SRK under våren. Jag har studerat folkrätt på Försvarshögskolan där stor fokus har varit på den internationella humanitära rätten. Med en tro om att de mänskliga rättigheterna skulle utgöra en stor del av den första folkrättskursen jag läste blev jag smått chockad när så inte var fallet. Men nu är jag fast och mitt första blogginlägg handlar om just det, varför jag fastnade för den humanitära rätten.

Hej, jag, Hedda, är folkrättspraktikant på Svenska Röda Korset och kort och gott tänkte jag berätta hur jag fastnade för folkrätten och valde att nörda ner mig just i den humanitära rätten. Till att börja med tänkte jag presentera mig själv lite eftersom jag kommer att skriva fler inlägg här på bloggen. Jag började som praktikant på SRK i början av mars och kommer vara kvar till slutet av juni. Jag har studerat 90 hp folkrätt på Försvarshögskolan där stor fokus har varit på den internationella humanitära rätten.

Hur jag hamnade på första folkrättskursen var lite av en slump och missräkning på grund av min okunskap av vad folkrätt var. Jag var 19 år och kan uppriktigt säga att jag nog aldrig hade hört talas om begreppet ”folkrätt” innan jag såg en affisch för kursen på tunnelbanan. Jag lyckades ändå koppla ihop det med att det hade med mänskliga rättigheter att göra, vilket intresserade mig.

I mellanstadiet präntade min lärare i mig att ”kunskap är makt” och sen dess har jag levt väldigt mycket efter det. Kunskap ger trygghet och mod att påverka och förändra sitt liv, både för sig själv och för andra. Att veta sina rättigheter tror jag därför är en av de viktigaste kunskaper man kan ha, och därför ville jag gå en kurs i mänskliga rättigheter.

När jag kom till folkrättskursen var det dock något helt annat än vad  jag hade tänkt mig. Mänskliga rättigheter nämndes knappt första föreläsningarna utan istället pratades det om traktaträtt, sedvanerätt, jus cogens, erga omnes, jurisdiktion, havsrätt, humanitär rätt, FN-stadgan, Montevideokonventionen och Wienkonventioner – och jag fattade ingenting! Det var många ord jag aldrig ens hört talas om förut. Men samtidigt sporrade det mig att förstå vad föreläsaren pratade om. Jag har alltid varit intresserad av det internationella samspelet och systemet, men aldrig satt mig in i regelverket kring det. Nu fick vi diskutera saker som; vad krävs för att utgöra en stat? Vad har diplomater för särskilda rättigheter, och varför? Hur och på vilka grunder kan FNs säkerhetsråd agera?

Inte förän långt senare i kursen kom vi in på området om mänskliga rättigheter, och visst var det intressant. Men det som verkligen fångade mitt intresse var den internationella humanitära rätten – krigets lagar.

Det som verkligen gör den humanitära rätten speciell är hur den försöker reglera människors agerande i en situation där allt ställs på sin spets och där människor och stater är som mest utsatta och under störst press – under väpnad konflikt. Genom den humanitära rätten har stater förbundit sig att alltid väga humanitet gentemot den militära nödvändigheten för att genom så litet mänskligt lidande som möjligt nå så effektiva militära framgångar som möjligt. Detta uttrycks väldigt väl i St Petersburgsdeklarationen från 1868:

“That the only legitimate object which States should endeavor to accomplish during war is to weaken the military forces of the enemy;
That for this purpose it is sufficient to disable the greatest possible number of men;
That this object would be exceeded by the employment of arms which uselessly aggravate the sufferings of disabled men, or render their death inevitable;
That the employment of such arms would, therefore, be contrary to the laws of humanity“

Att i en situation där de flesta stater och personer förmodligen skulle vilja se till sitt eget bästa och säkert pendlar mellan känslor av rädsla, raseri, sorg, hopp och förtvivlan - ändå har som ambition att väga in humanitet tycker jag ger något slags hopp för vår art här på jorden.