Translate
Sök
Hiroshima i Japan efter atombomen som släpptes under andra världskriget. Hiroshima i Japan efter atombomen som släpptes under andra världskriget. (Foto: Satsuo Nakata)
Folkrätt
16 jan 2019 Av: Kristina Lindvall, folkrättsrådgivare Svenska Röda Korset

Nu hoppas vi att alla pratar kärnvapen över lunchen

I dagarna ska den statliga utredningen om konsekvenserna av ett svenskt tillträde till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen presenteras. Svenska Röda Korset har under processen sedan konventionen antogs uppmuntrat Sverige att signera avtalet. Vi hoppas att utredningen ska medför att fler människor sätter sig in i kärnvapenfrågan och tydligt tar ställning.

Det är nog ingen som tvivlar på att de humanitära konsekvenserna av användningen av kärnvapen skulle vara förödande för människor och miljö under mycket lång tid framöver. Rödakors- och rödahalvmånerörelsen har även lyft att det helt saknas beredskap att hantera effekterna om kärnvapen skulle användas. Utgår man från det humanitära perspektivet förefaller det därför självklart att ställa sig bakom ett kärnvapenförbud.

I svensk debatt har andra perspektiv fått större genomslag. Kommer vi kunna gå med i Nato om vi är emot kärnvapen? Hur förhåller sig konventionen till andra folkrättsliga avtal, så som icke-spridningsavtalet. Kan konventionen urholka det? Och så vidare. Den statliga utredningen som ska publiceras den 21 januari kommer förhoppningsvis att lyfta alla tänkbara frågor på bordet och skapa förutsättningar för att ta ställning.

Om vi lyfter blicken lite, vad kan konventionen egentligen åstadkomma?

FN:s konvention om förbud mot kärnvapen är ett internationellt avtal som stater kan välja att ställa sig bakom. Avtalet medför ett totalförbud av kärnvapen för de stater som går med i det. Stater som inte går med i avtalet är inte bundna av förbudet. Den internationella rätten fungerar nämligen så att stater kan välja att ställa sig bakom och bli bundna av regler eller inte. Konventionen är alltså bara rättsligt bindande för de som väljer att gå med i den.

Men, spelar det då någon roll om Sverige går med? Vi har ju ändå inte kärnvapen? Ja, det gör det. Genom ett tydligt och omfattande förbud mot kärnvapen, är konventionen inte bara rättsligt bindande mot dess parter utan förstärker också den normativa kraften kring  att  kärnvapen är fruktansvärda vapen, och ett tabu mot användning av kärnvapen. Med andra ord är det viktigt att komma ihåg hur regler och normer i samhällen påverkar och är beroende av varandra, så även i det internationella samhället. Ett sätt att förändra ett samhällets inställning till frågor och agerande är att bygga upp regelverk som är tydliga med vad man anser är rätt och fel.

Även om inte alla direkt köper reglerna får de över tid, genom andra staters fördömande av felaktiga beteenden, genom andra staters beteenden och genom att en opinion väcks i samhället ofta också acceptans hos de som inledningsvis är tveksamma. En stats behov av att ha den inhemska och internationella opinionen i ryggen, samt dess renommé som god världsmedborgare, kan till slut väga över och bli styrande för statens agerande.

Det faktum att 122 stater nu har kommit överens om texten till ett folkrättsligt avtal som förbjuder kärnvapen och öppnat upp för stater att gå med i det är en politisk signal som kan få följdverkningar i opinion, och skapa medvetenhet och leda till fler ställningstaganden nationellt och internationellt. Vi hoppas att kärnvapenfrågan ska dryftas mer, allt från lunchbordet hemma eller på jobbet, till internationell opinion och regeringsbeslut.

Vi säger inte att det kommer att leda till att kärnvapenstaterna går med imorgon, men någonstans måste vi börja om vi ska lyckas nå en kärnvapenfri värld. FN-konventionen är enligt vår och ICRC:s bedömning, ett viktigt steg i rätt riktning.

Varför är det då så viktigt att just Sverige går med?

Sverige har länge varit ett föregångsland i internationellt samarbete kring nedrustningsfrågor. Icke-spridningsavtalet signerade Sverige inom två månader efter att konventionen öppnats för signering. Konventionen om klusterammunition och konventionen om förbud mot kemiska vapen signerades av Sverige på dagen de öppnade för signering. Sverige signerade konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar samma dag som den öppnade för signering och har sedan varit det första land eller bland de första länderna som signerat alla dess tilläggsprotokoll.

Med detta i åtanke är det självklart att Sverige fått en inflytelserik roll i frågor som rör nedrustning. Andra stater tittar på Sverige i dessa sammanhang. Sveriges signering skulle därför kunna fungera som en katalysator för att fler stater ska signera och ratificera konventionen. En bred uppslutning runt konventionen är såklart en tydligare signal till de stater som har kärnvapen – om att säkerhet som bygger på kärnvapen är fel väg att gå.

Signeringen skulle visa på en svensk vilja att arbeta för nedrustning av det mest inhumana vapen som någonsin använts. Det motsatta, om Sverige väljer att ställa sig utanför avtalet, skulle tyvärr få motsatta effekter. Andra stater som tittar på Sverige kan bli tveksamma och också avstå.

Det Sverige nu efter att utredningen presenterats ska ta ställning till är alltså kort sagt om vi som stat vill stödja en konvention med ett tydligt uttryckt kärnvapenförbud och bidra i arbetet för en internationell opinion för en kärnvapenfrivärld, eller inte.

Vad tycker du?