Translate
Sök
Besök i Homs. Foto: Melker Måbeck/ Röda Korset
Folkrätt
07 feb 2019 Av: Kristina Lindvall, folkrättsrådgivare Svenska Röda Korset

Humanitärt tillträde – vikten av att kunna nå fram där hjälpen behövs

Det säger sig självt att det ofta är svårt att nå de människor som mest behöver hjälp och skydd i väpnade konflikter. Krig medför i sig en osäker miljö och det vara svårt att rent praktiskt nå utsatta människor. Stater eller väpnade grupper i områden kan också vara tveksamma till att utomstående aktörer rör sig i områden, hjälper motståndare med sjukvård eller observerar vad som sker. Det finns dock flera internationella regler och principer som kan bidra till humanitärt tillträde – att hjälp och skydd kan realiseras i praktiken. I det här blogginlägget kommer du att få veta lite mer om detta.

Staterna är i grund och botten de som har ansvar för att säkerställa de grundläggande behoven hos befolkningen. Om de inte klarar detta, eller tom struntar i det, kan andra stater och humanitära organisationer som huvudregel inte bara gå in och försöka lösa situationen utan att staten samtyckt till hjälpinsatsen.

Man kan tycka att det verkar onödigt med ett formellt samtycke, men grunden till att det krävs är att det enligt folkrätten finns regler om staters suveränitet (lite förenklat är det statens rätt att bestämma själv vad som händer inom sitt territorium) och att stater inte ska blanda sig i andras angelägenheter. Förutom de rent juridiska aspekterna säger det sig även självt att utan ett samtycke av de parter som har kontroll över de områden man vill röra sig i blir det svårt att rent praktiskt hantera hjälpinsatsen på ett effektivt och säkert sätt.

Humanitär rätt lägger rättslig grund för tillträde och skydd

I den humanitära rätten finns flera regler kring humanitärt tillträde, bl.a. regler som gör tydligt att opartiska humanitära insatser inte ska anses strida mot regler om staters suveränitet eller ses som en inblandning i den väpnade konflikten, för att underlätta humanitära insatser i dessa situationer. Reglerna skiljer sig åt något beroende på vilken konflikttyp det är – internationella väpnade konflikter eller icke-internationella väpnade konflikter.

Sammanfattningsvis har opartiska humanitära organisationer rätt att erbjuda sig att bidra med och genomföra humanitära insatser, speciellt när den krigsdrabbade befolkningens behov inte tillgodoses. Parternas samtycke behövs, som jag skrev ovan, men de får inte vägra tillträde hur som helst. Om befolkningens behov inte tillgodoses, måste det finnas giltiga skäl för att vägra. När en insats godkänts av parterna och man har kommit överens som hur den humanitära insatsen ska genomföras måste parterna i konflikten och andra stater som inte deltar i konflikten godkänna och underlätta snabbt genomförande av insatserna. Parterna i konflikten måste också säkerställa att opartisk humanitär personal kan utföra sina uppgifter. Humanitär personal och material som används i det humanitära arbetet, måste respekteras och skyddas.

Under den internationella straffrätten kan ett agerande där humanitär assistans förnekats människor utgöra ett brott, och det kan t.ex. anses vara en krigsförbrytelse att utsätta människor för svält eller attackera humanitär personal. Reglerna i den humanitära rätten om att respektera och skydda den humanitära personalen kompletteras alltså av möjligheter att åtala och döma de som inte följer de reglerna.

Reglerna kompletteras av humanitära principer som skapar tillit

Att en stat samtycker till en humanitär insats är, som jag skrivit ovan, oerhört centralt. Utan samtycke – ingen insats. Tyvärr befinner sig humanitärt bistånd dock ofta mitt i politikens kärna och staters ovillighet att t.ex. släppa in aktörer, eller att acceptera hjälp till de man strider mot, kan bygga på att man upplever att hjälpen har andra syften än att bara bistå opartiskt.

Det kan vara så att viljan i det internationella samfundet om att arbeta för fred och säkerhet bedöms innebära att en stat måste ändra sitt beteende, agera på ett visst sätt. Det kan finnas grupperingar av stater, eller organisationer, som på olika sätt vill utöva påtryckningar på en eller andra flera stater. Bistånd och annan hjälp kan i det läget komma att riktas och användas som ett politiskt slagträ, eller förstås som ett sådant även om intentionen var en annan.

För att säkerställa humanitärt tillträde är det därför absolut nödvändigt att det humanitära biståndet inte är något som kan användas, eller får uppfattas som, politiskt.

I ljuset av detta faller det sig naturligt att det under de över hundra år rödakors- och rödahalvmånerörelsen arbetat för att lindra och förhindra lidande och skydda liv och värdighet hos människor som drabbats av väpnade konflikter, har utvecklats principer som hjälper oss att navigera i den politiska verkligheten.  De sju grundprinciperna inom rörelsen är med andra ord ett uttryck för värderingar och erfarenheter som destillerats ut som både viktiga och nödvändiga i det humanitära arbete som skett över många år.

Principerna bidrar bl.a. till att säkerställa att det humanitära biståndet verkligen har ett humanitärt syfte; att förhindra och lindra mänskligt lidande, att skydda människors liv och hälsa, skapa respekt för människovärdet och verka för fred. De bidrar även till tydlighet kring att hjälpen ska vara opartisk; inte ska diskriminera någon, oavsett religion, politisk övertygelse, kön eller etnisk tillhörighet. Den som behöver hjälp ska få det och den som har störst behov av hjälp ska prioriteras. För att komma bort från tveksamheter kring intentioner och behålla allas förtroende är det också viktigt att vara neutral; aldrig välja sida i konflikter, eller engagera sig inte i meningsskiljaktigheter i fråga om exempelvis politik eller religion. De säger även att vi samarbetar med regeringar, myndigheter och andra aktörer då det gynnar människor i utsatta situationer. Samarbetet får dock inte innebära att vi ger upp vår självständighet och integritet. Principerna är tillsammans ett imperativ att agera, en etisk kompass och ett operationellt verktyg för att kunna nå, förhandla och samverka med alla. Läs mer om samtliga sju grundprinciper.

Principerna skiljer opartiskt humanitärt arbete från andra typer av bistånd och hjälp och bidrar till att öka möjligheterna för att få tillträde till områden där människor är i störst behov av hjälp. Organisationer, som Röda Korset, som alltid arbetar utifrån de humanitära principerna, har därmed både ett rättsligt regelverk i ryggen och större reella möjligheter att få tillträde och bistå människor i akut nöd. Läs mer om hur vi jobbar i krig och konflikt.

Taggar

Folkrätt