Translate
Sök
Krigets lagar
01 apr 2016

Centrala konventioner och sedvanerätt

Internationell humanitär rätt återfinns i internationella traktat/konventioner samt i en omfattande sedvanerätt. De viktigaste delarna av den humanitära rätten återfinns i de fyra Genèvekonventionerna från 1949 samt i dessas tre tilläggsprotokoll och i 1907 års Haagkonventioner. Det finns emellertid många andra relevanta konventioner som exempelvis reglerar vissa vapen, stridsmetoder och åtal mot krigsförbrytare.

Konventionerna

Kärnan i den humanitära rätten utgörs av de fyra Genèvekonventionerna och dessas tre Tilläggsprotokoll. De fyra Genèvekonventionerna antogs i gällande lydelse 1949 efter andra världskriget och anses i dag utgöra sedvanerätt.

Krigföringen antar hela tiden nya former och framtagningen av nya vapen ställer krav på den humanitära rätten att möta upp de humanitära utmaningar som dagens väpnade konflikter innebär. För att vara aktuell och verkningsfull behöver den humanitära rätten anpassas i takt med den militära utvecklingen.

Sedan 1949 har den humanitära rätten utvecklats i stadig takt. Genèvekonventionerna har t.ex. utökats med tre Tilläggsprotokoll. Som en reaktion på krigen i Korea (1950-53) och Vietnam (1960-75) förstärktes skyddet för civilbefolkningen genom 1977 års Tilläggsprotokoll I och II till Genèvekonventionerna. 2005 antogs sedan ett tredje tilläggsprotokoll, om den röda kristallen som nytt skyddsemblem. Dessa tre tilläggsprotokoll har samma status som Genèvekonventionerna.

Första Genèvekonventionen

Den första Genèvekonventionen innehåller regler om behandling av sårade och sjuka soldater vid strider i fält. Reglerna skapades ursprungligen år 1864 på initiativ av Röda Korsets grundare Henry Dunant.

Andra Genèvekonventionen

I takt med att krigsmetoderna ändrades insåg man att det också behövdes regler för krig till sjöss. År 1899 antogs den andra Genèvekonventionen om behandling av sårade, sjuka och skeppsbrutna vid strider till sjöss.

Tredje Genèvekonventionen

Efter första världskriget enades staterna om att reglerna för behandling av krigsfångar behövde förbättras, vilket resulterade i den tredje Genèvekonventionen år 1929.

Fjärde Genèvekonventionen

Under andra världskriget drabbades fler civila än soldater av krigets verkningar. 1949 enades staterna därför om en fjärde Genèvekonventionen, om skydd för civila i krig. Samma år reviderades de tidigare tre konventionerna. Därför säger man att de fyra Genèvekonventionerna är från 1949.

Tilläggsprotokoll I –TP I

Reglerna i första tilläggsprotokollet gäller i internationella väpnade konflikter och försöker täcka en del av luckorna i Genèvekonventionerna från 1949. Det innehåller bland annat särskilda regler för skydd av kvinnor, barn, miljön och flyktingar. Vissa regler har också förtydligats.

Tilläggsprotokoll II – TP II

Genèvekonventionerna gäller i krig mellan stater. Men många väpnade konflikter utspelar sig inom stater. Därför skapades skyddande regler också för icke-internationella konflikter, inbördeskrig. Det andra tilläggsprotokollet utvecklar de få regler för interna väpnade konflikter som finns i Genèvekonventionernas gemensamma artikel 3.

Tilläggsprotokoll III –TP III

Den som ansluter sig till det tredje tilläggsprotokollet lovar att respektera den röda kristallen som ett tredje skyddsemblem för sårade, sjuka och för sjukvårdspersonal i krig. Kristallen kom till för att hitta ett helt neutralt märke, eftersom det röda korset ibland felaktigt tolkas som en religiös symbol.

Kristallen kan också lösa problemet för några stater som inte velat ha, eller inte kunnat välja mellan, det röda korset och den röda halvmånen som skyddsemblem.

Ytterligare konventioner

Utöver Genèvekonventionerna och dessas tilläggsprotokoll finns ett drygt trettiotal andra konventioner inom den humanitära rätten, bl.a. 1907 års Haagkonventioner, ett antal vapenkonventioner och konventioner till skydd för kulturegendom. På ICRC:s hemsida finns samtliga konventioner sammanställda i fulltext samt information om vilka stater som är part.

Sverige är part till flertalet av de konventioner som behandlar internationell humanitär rätt och har vid behov anpassat nationell lagstiftning för att överensstämma med konventionsbestämmelserna. För att en internationell konvention ska bli gällande lag i Sverige är huvudregeln att konventionen transformeras. Detta sker genom att ändra eller anta ny svensk lag. Endast undantagsvis inkorporeras konventionstexten, d.v.s. den blir direkt tillämplig som svensk lag.

Röda Korset medlem

Bli medlem i Röda Korset

Personligt engagemang är själva livsnerven i Röda Korset. Som medlem tar du ställning - och ansvar för vilket samhälle du vill ha. Tillsammans gör vi skillnad.

Bli medlem