Translate
Sök
Första hjälpen - viktig kunskap som räddar liv. Personerna på bilden är inte de som omtalas i artikeln.
Vinnare i första hjälpen tävling
05 sep 2017

De vågade agera

Möt fem vardagshjältar Oscar, Alf, Frida, Martin och Anna som vågat agera när olyckan varit framme – deras insatser har betytt skillnaden mellan liv och död. Ni gör skillnad!

De är dessutom vinnare i vår hjälpen-tävling och får ett fint första hjälpen-kit från ViTri till sig själv och en vän. Stort grattis!

Du kan också lära dig enkla första hjälpen-färdigheter som räddar liv: hjärt-lungräddning och hur du agerar vid luftvägsstopp samt få livsviktiga tips kring första hjälpen. Med kunskap kommer du att kunna handla mer lugnt och självsäkert i en nödsituation.

Här möter du fem vardagshjältar som vågat agera när olyckan varit framme.

Pappa Oscar agerade direkt - räddade sitt barn

En sommarpicknick på stranden höll på att sluta riktigt illa. Men tack vare pappa Oskars rådiga ingripande klarade sig sonen Oliver. "Han räddade livet på vårt barn" säger mamma Therese.

Hela familjen Sandström Ågren hade ställt in sig på en härlig dag på stranden. Picknicken var packad, solen sken och himlen var blå.

Väl på stranden händer det som inte får ske.

-  Vår son fick smaka en bit korv och studsade sedan iväg sådär som barn kan göra. Han älskar korv men just den här gången satte han den i halsen.

Oliver, 3, fick ingen luft och kämpade för livet för att kunna andas.

-  Jag visste knappt var jag skulle ta vägen, jag var så rädd och blev helt paralyserad. Det här är ju varje förälders värsta mardröm, säger Therese Sandström.

Men pappa Oskar var kolugn och började genast utföra första hjälpen. Fem slag i ryggen, fem tryck på buken, och återigen fem slag i ryggen, fem tryck på buken.

- Då hostade Oliver till och jag trodde att allt var över, men korvbiten satte sig igen. Jag ringde 112, men precis när signalerna går fram lyckas Oliver svälja korvbiten. Jag är så enormt tacksam över min man och hans lugna agerande, han räddade livet på vårt barn, säger Therese.

- Det är klart att jag blev rädd och stressad men jag var ju helt enkelt tvungen att hjälpa mitt barn säger Oskar Ågren.

Paret gick en kurs i första hjälpen på barnavårdscentralen när Oliver var bebis.

- Det kändes otroligt bra att jag kunde göra något, säger Oskar.

Nu är hela familjen, både mormor, morfar, farfar och farmor redo att gå en kurs i första hjälpen.

- Om olyckan är framme kan det vara skillnaden på liv och död, säger Therese.

 

Alf agerade direkt när han barnbarn höll på att drunkna

Det var en familjesemester i paradiset. Men plötsligt blev resan en mardröm. För det var inte en docka som låg i poolen.

Solsemestern i Portugal led mot sitt slut. Det hade varit en lugn vecka med mycket sol, bad och skratt. Men en av de sista dagarna upptäcker familjen att något flyter i poolen. En docka?

- Vi insåg snabbt att det inte var någon docka, utan mitt yngsta barnbarn Julia, två år gammal, säger farfar Alf Nielsen.

Alf rusade ner mot poolen och fick tag i Julias ben. Släktingen Annica följer med och hjälper till att lyfta den lilla kroppen ur vattnet.

- Fingrarna var blåa, allt var blått. Det kändes inte som det fanns något syre kvar i kroppen. Jag trodde det var kört, att det inte fanns något liv, berättar Alf.

Men Alf och Annica vägrade ge upp. De startade med hjärt-lungräddning och gjorde allt för att Julia ska leva. Minuterna som gick kändes evighetslånga. Men plötsligt började Julia röra på benen, kräktes upp vatten och gallskrek. Livet återvände.

- Det är inte alltid man gillar gallskrik. Men det här gallskriket gillade vi, det kan jag lova.

Alf är glad att han vågade – och kunde – ingripa.

- Oavsett vem det gäller, är det underbart att kunna hjälpa till. Jag handlade automatiskt och det är tack vare mig och Annica som det gick bra.

Alf och barnbarnet Julia var redan innan som ler och långhalm, men den här händelsen har knutit dem samman ytterligare.

- Vi har en speciell relation. Jag kommer minnas den dagen så länge jag lever och jag lovar att lära Julia första hjälpen så snart hon är stor nog, säger Alf.

 

Frida lever tack vare sin syster

Systrarna Anna och Frida har alltid haft ett starkt band mellan sig. Och kanske var det därför storasyster Anna vågade lita på sin magkänsla. "Anna räddade mitt liv och för det är jag henne evigt tacksam" säger Frida.

På Frida Björklunds arm finns en tatuering. Den föreställer ett anatomiskt rött hjärta. Över står ett datum, under ett namn.

Det var Allhelgonahelgen 2015 och Frida hade precis slutat ett jobb och skulle börja ett nytt på måndagen. Hon pratade med sin syster i telefon, men storasyster Anna tyckte inte att hon lät som vanligt.

- Hon lät konstig och plötsligt bara försvann hon. Vi bor i lilla Nynäshamn och jag kände att jag var tvungen att åka förbi henne och kolla att allt var som det skulle. Det var ren magkänsla, säger Anna.

Hon åkte förbi treplansvillan där hennes lillasyster bor med sambo och barn. Magkänslan hade varit rätt. Anna hittade Frida medvetslös på gästtoaletten i hallen. Hon var inte kontaktbar och ögonen stirrade tomt.

- Jag såg hur läpparna blev blå och jag hörde hur andningen försvann. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger Anna.

Anna ringde 112 samtidigt som hon sprang ut för att dubbelkolla systerns adress. I telefonen minns hon hur hon skriker att SOS Alarm ska skicka en ambulanshelikopter – henne syster håller på att dö.

Men en lugn röst på SOS guidar henne och får henne att minnas hjärt-lungräddningskursen hon gått några år tidigare. Anna börjar göra kompressioner. Frida ligger fortfarande livlös på golvet.

-  Jag vet att jag skriker: ”Dö inte!” och jag ger henne örfilar för att få en reaktion.

I nio evighetslånga minuter fortsätter Anna med kompressioner. Men så hör Anna sirener, brandkår och ambulans kommer med bara några minuters mellanrum.

Frida kördes till thoraxkliniken, blev nedsövd och lagd i köldbädd i ett dygn. Det visade sig att Frida hade en dold hjärtsjukdom och idag har hon en pacemaker inopererad.

Anna är tacksam över att hon vågade lita på sin magkänsla.

-  Jag hade kunnat tänka att Frida bara tappade telefonen och då hade hon dött. De valen, som att åka förbi någon en extra gång, kostar inte mycket att göra. Jag är så tacksam över att jag litade på min intuition och över att jag hade kunskapen och kompetensen i ryggmärgen.

Systrarnas relation var stark redan innan Anna räddade Fridas liv.

- Men idag är den starkare än någonsin. Det är ju tack vare henne jag lever, det är tack vare henne min dotter fortfarande har en mamma och min sambo fortfarande har en partner, säger Frida.

- Vårt band är starkare än blodsband, det är som att min energi har blandats med hennes och som att våra energier kommer att vara ihopkopplade för alltid. Jag kan inte förklara det på något annat sätt, det är ett oerhört speciellt band, säger storasyster Anna.

 

Martin räddar liv direkt efter första hjälpen-kurs

Martin Amarelle hade precis gått en kurs i hjärt-lungräddning och bara en vecka efteråt räddade han en okänd mans liv. "Det kändes oerhört bra att kunna göra något" säger han.

Martin Amarelle var på väg till jobbet när han plötsligt ser något ligga mitt på vägen. En blödande man. En cykel bredvid. Martin stannar bilen och springer ut. Bara en vecka tidigare har han gått en kurs i Första hjälpen i Röda korsets regi och Martin försöker febrilt komma ihåg vad han lärt sig. I bakgrunden ringer någon ambulans och Martin startar hjärt-lungräddning.  

Mannen börjar andas men andningen är ryckig och flämtande. I periferin hör Martin sirener och ambulans är snabbt på plats. Hjärtstartare kopplas in och ambulansföraren försäkrar sig om att Martin orkar fortsätta. Och Martin ger sig inte. Andningen ska igång, hjärtat ska slå.

-  Liv går före allt annat, säger han.

Tillsammans med ambulansskötare bär han sedan upp mannen på en bår och ser honom åka iväg mot sjukhuset. Ambulansföraren har tagit Martins telefonnummer och lovat att återkoppla.

På kvällen ringer ett okänt nummer.

- Det var mannens dotter som med gråten i halsen ringde och tackade för att hennes far lever. Det kändes oerhört fint och det var nog först då jag fattade att jag faktiskt räddat en persons liv. Det kändes stort.

Några veckor senare kom dottern över med blommor och ett kort där det stod att hela familjen var evigt tacksamma över Martins insats.

Martin i sin tur, är tacksam över att han hade kunskapen att rädda en annan människas liv.

- Det känns väldigt bra att ha gått en kurs i hjärt-lungräddning, och ledaren Robert var fantastisk. Han fick oss att lova att alltid göra något för att hjälpa till om olyckan skulle vara framme.

 

Anna ingrep snabbt vid olyckan

En liten pojke skrek förtvivlat på hjälp. Anna Andersson lyckades hejda blodflödet. "Det kändes så bra att kunna hjälpa till" säger hon.

Anna Andersson var på väg hem från jobbet när hon plötsligt hörde ett rop på hjälp.

Hon stannade cykeln och sprang mot en pojke som ropade förtvivlat. Det visar sig att han har åkt rollerblades ner för en backe och kraschat rakt in i en fönsterruta.

- Blodet forsade verkligen. Det var som en vattenkran, en jämn stark stråle blod.

Anna tog genast tag i armen och fick ett grepp som ströp blodflödet. Omkring dem började människor att samlas, men ingen gjorde något för att hjälpa till. Anna skrek att någon skulle ringa ambulans, blodflödet var alldeles för intensivt för att hejdas på annat sätt. Kanske hade han träffat en artär? Till slut kom en ambulans till platsen och väl på sjukhuset opererades pojken.

- Pojken klarade sig bra, men fick vara kvar på sjukhuset för observation ett par dagar. För mig var det självklart att hjälpa till och det är alltid bättre att göra något än inget. Kanske kan du lugna en ledsen anhörig, ringa larmnumret eller hämta förband?

Efter olyckan har pojkens mamma tackat Anna för hjälpen flera gånger.

- De var jätteglada att jag hjälpte till. Och det kändes bra att kunna göra det!

 

 

Taggar

Första hjälpen