Överlevande från tsunamin tar nästa steg

60-åriga Nakajo Toshie torkar bort tårarna. Hon har just fått nycklarna till sitt nya hem för de närmaste månaderna, en av de regeringsbyggda prefabricerade temporära hus. De har uppförts på en idrottsplats i Asahi i prefekturen Chiba på den östra kusten av Japan.

Japanska Röda Korset ger fru Toshie en uppsättning köksmaskiner för att hjälpa henne och hennes familj att komma på fötter; tvättmaskin, kylskåp, ris spis, vattenkokare, mikrovågsugn och TV. Röda Korsets frivilliga Kikuko Tanaka och Unakami Toshiko finns till hands för att hjälpa fru Toshie att flytta in i huset från det närliggande evakueringscentret där hon bott de senaste två månaderna.

- Jag är bara så tacksam för all hjälp och stöd från Röda Korset, säger fru Toshie.

- Vi var så oroliga för vad vi skulle ha i huset eftersom vi förlorat allt.

Det är tårar av glädje men de innehåller också en blandning av sorg och lättnad, när hon tänker på det som hände den 11 mars och på hur nära hon och hennes familj var att inte överleva

I timmar efter jordbävningen, inte en utan tre omgångar hotade tsunamin Asahi på Boso-halvön.

Fru Toshie, hennes man, deras son och deras hund var i sitt hus nära kusten. Hennes svärmor och svägerska var också där. Hennes svärmor hade inte mått bra och låg till sängs tillsammans med svägerskan.

- Den första vågen gick oss upp till knäna, säger hon. Efter ett tag började det avta.

- Senare kunde vi se den andra vågen ute till havs. Det gick i en annan riktning och missade oss.

Just när de en timme senare spekulerade om ifall de undgått faran, så fick fru Toshie och hennes familj sitt livs chock när en vägg av vatten krossade deras ytterdörr och började fylla upp deras hus.

- Vi hade ingen aning om att det skulle komma, säger hon. Det fanns inget ljud alls. Det var tyst.

Vattnet steg snabbt, och fru Toshie tog hunden och bar den uppför trappan till andra våningen.

- När jag kom halvvägs upp för trappan började allting på bottenvåningen att flyta, även sängen med min svärmor och svägerska i, säger hon.

En sida av huset kollapsade. Fru Toshie make sögs ut och spolade bort. Fru Toshie och resterande medlemmar av hennes familj höll sig fast i de väggar av huset som stod kvar, men till sist slet kraften i vattnet upp huset från grunden och slungade det längre inåt samhället.

- Det var skrämmande, säger fru Toshie och baddar sina ögon med en näsduk.

- Vi kunde se allt som hände utanför omkring oss.

Fru Toshie och hennes familj såg en stor hög med bråte på väg mot huset, mot den sidan där det inte fanns någon vägg kvar. Strax innan huset och bråten krossades tillsammans, flöt en container förbi och touchade ena hörnet av huset, och vred det i sidled. Bråten missade huset med bara några meter.

- Vi var mycket lyckligt lottade, säger hon.

Fru Toshie försökte använda mobiltelefonen. Det fungerade, och hon ringde räddningstjänsten, som räddade familjen.

Hon återförenades med sin make vid ett evakueringscenter. Herr Toshie hade klamrade sig fast vid dörren till en fiskaffär som flöt förbi. Det räddade hans liv.

- Jag trodde jag skulle dö, säger han. Jag har alltid trott att denna typ av katastrofer händer någon annan, och aldrig att det skulle kunna hända mig.

När jag är i en situation som denna uppskattar jag verkligen Röda Korset och allt de har gjort. Jag undkom endast med de kläder jag hade på mig. Vi har förlorat allt.

Fru Tanaka är 70 år och har varit frivillig inom japanska Röda Korset de senaste elva åren. Sedan 12 mars har hon och fru Toshiko, 68, arbetat på de lokala evakueringscentren på en skola, på kommunalkontoret och i en gymnastiksal. Hon hjälper till med måltider, tröstar överlevande och städar.

- Det hårdaste arbete vi har gjort var att frakta hinkar med vatten till tredje våningen i ett av evakueringscentren för att rengöra toaletter, säger fru Tanaka.

- Det fanns inget rinnande vatten och vi var tvungna att bära hinkar med vatten upp för trapporna. Toaletterna var också ofta mycket smutsiga eftersom det inte fanns något vatten för spolning och en del folk har varit sjuka.

Fru Tanaka berättade att folk i evakueringscentret var "mycket glada och lättade över att se oss".

- De väntade på oss, säger hon. När de ser vår Röda Korset-jacka och ser att vi är volontärer säger de " vi är så lättade över att se er”. Det gör oss väldigt glada. Vi hoppas att vi kan vara lite av en hjälp