Somalia: Röda Korset har arbetat här i 30 år

Situationen i Somalia är mycket svår och landet har inte hämtat sig sedan den förra konflikten och svältkatastrofen för 20 år sedan.

- Somalia har befunnit sig långt under acceptabel nivå under alla dessa år, säger Thomas Söderman som är seniorrådgivare på Svenska Röda Korset och som arbetade i Somalia då.

Ständiga konflikter, återkommande torkperioder och en statsapparat som inte fungerat under dessa år har gjort att en återhämtning varit omöjlig.

I dag är katastrofen ett faktum med många döda, svältande och undernärda över ett mycket stort område. Lång tids torka i kombination med att väpnade grupper är i konflikt med varandra har lett till att utvecklingen nästan stått still i Somalia. I dagsläget har Internationella Röda Korset nått 160.000 människor med livsmedel i den hårt konfliktdrabbade södra delen av landet.

- Det har egentligen aldrig skett en återhämtning efter konflikten och katastrofen för 20 år sedan. Människor ska själva kunna försörja sig med mat och vatten och det ska finnas tillgång till sjukvård och skolor och så ser det inte alls ut idag, säger Thomas Söderman.

Då, i januari 1991 störtades diktatorn Siad Barre och ett omfattande inbördeskrig var snart ett faktum. Samtidigt som konflikterna blossade upp stod landet inför en lång period av torka och katastrofen gick inte att hejda.

- Situationen blev otroligt svår, den svåra torkan relaterades till väderfenomenet El Niño, ett begrepp som sedan dess används för förklara de underliggande orsakerna till omfattande torkperioder, säger Thomas Söderman.

Röda Korset, drog då igång den insats som kom att bli den enskilt största sedan andra världskriget. En massiv insats gjordes med att föra in mat i landet till de utsatta, hela 254.000 ton mat skeppades in av Röda Korset via fartyg till flera olika somaliska hamnar, framför allt till Mogadishu och Kismayo.

- Ett ton mat kan försörja 50 personer i en månad och under 1991/92 fick upp till en miljon somalier sitt livsmedel från Röda Korset, säger Thomas Söderman.

Men livsmedel var hårdvaluta och mycket eftertraktat både av den hungrande befolkningen och av grupper som såg en möjlighet att tjäna pengar genom att själva lägga beslag på främst matolja och ris för den egna gruppens vinning. Maktkampen mellan de olika beväpnade grupperna gjorde distributionen av livsmedel både komplicerad och farlig. För att minska riskerna vid importen av livsmedel var ett första steg att låta de större fartygen endast närma sig kusten och sedan föra in maten till land med mindre båtar där den sedan hämtades av lastbilar. Men också konvojerna av lastbilarna attackerades och kapades vid flera tillfällen. Efter att ha förlorat alltför mycket mat tvingades man byta strategi - igen.

- Vi började istället tillaga en del av maten i soppkök i närheten av internflyktingläger och vid större orter, för lagad mat hade inte samma värde för banditer, berättar Thomas Söderman.

- Den kollapsade somaliska samhällsstrukturen lämnade också öppningar för en utbredd kriminalitet, vi hade helt enkelt kunnat nå fler med hjälp om säkerhetssituationen varit en annan.

Situationen hårdnade allt mer och till slut fanns bara några få hjälporganisationer kvar, bland andra SOS Barnbyar, Läkare utan Gränser och Röda Korset. Tack vare att Röda Korset verkade genom den Somaliska Röda Halvmånen fanns för oss hela tiden en möjlighet att nå hela landet, trots en mycket svår säkerhetssituation. Röda Halvmånen har verkat i landet i 30 år.

I Somalia är en stor del av befolkningen nomader som lever på boskapsskötsel av bland annat kameler, getter och kor, men då precis som nu drabbades också djuren hårt av den långvariga torkan. Utan regnen försämras tillgången på bete och vatten drastiskt, och försvinner ibland helt. Djuren säljs till länder som Saudiarabien och just djurexporten är under goda år en av landets största exportkälla. Och när djuren dör så försvinner också familjernas inkomster.

- Det gjordes stora veterinärmedicinska insatser där vi gav stöd till familjerna för att de exempelvis skulle kunna skydda sina redan svaga djur mot insekter som fästingar, för familjer som förlorat alla sina djur kunde vi även assistera med nya djur så att hjordarna skulle kunna byggas upp igen då regnen återkom.

Att arbeta i Somalia var ett svårt uppdrag, och skulle med dagens bättre säkerhetstänkande kanske inte alls kunna genomföras på samma vis.

- Konflikten och kriminaliteten var av en sådan omfattning att både inhemsk och utländsk rödakors- och rödahalvmånepersonal fick sätta livet till. En arbetskamrat till mig från Belgiska Röda Korset dödades och flera frivilliga och anställda på Somaliska Röda Halvmånen gick samma tragiska öde tillmötes säger Thomas Söderman.

- Konflikten i sig skördade offer men det stora antalet döda, kanske så många som 500,000 människor enligt vissa bedömningar, berodde till stor del på svårigheterna att nå de utsatta med mat, vatten och sjukvård, idag försvårar den nu pågående konflikten assistansen till behövande på samma sätt, säger Thomas Söderman.

För Thomas Söderman var uppdraget som katastrofsamordnare, alltså att utifrån behoven hos befolkningen samordna transporterna så att livsmedlet kom in i Somalia, speciellt. Han hade börjat på Röda Korset året innan men hade innan dess arbetat i tio år för FN.

- Uppdraget i Somalia var annorlunda på flera vis, eftersom omfattningen av katastrofen var enorm då mer eller mindre hela landets befolkning stod inför en mycket svår situation men också genom säkerhetsläget som ofta hindrade hjälpen från att nå de utsatta, säger Thomas Söderman

- Det som hände i Somalia under tidigt 1990-tal engagerade världen i en ny omfattning då nyhetsrapporteringen gav en än mer detaljerad information om den svåra situationen än vid tidigare liknande katastrofer. Biståndsresurser tillfördes i en god omfattning men trots det kunde inte förhållandena för den utsatt befolkningen förbättras snabbt nog eller tillräckligt mycket på grund av säkerhetsläget.

- Har ni förändrat ert arbetssätt på något vis efter det?

- Nej, inte i grunden, vi har ju vår arbetsmetod, men självklart tas nya lärdomar med i bedömningen när vi planerar olika insatser. Grundprincipen är dock densamma, att man i kontakter med parterna i en konflikt får en acceptans för att man hjälper alla, oavsett vilken grupp de tillhör.

Inga-Lill Hagberg Desbois