Så mötte jag torkan i Garissa

Det tar två år för jorden att återhämta sig – om regnen kommer i september. Bedömningen kommer från nomadiserade boskapsskötare som är vana att leva med torka.
Röda Korsets delegat i Kenya, Staffan Wiking, reser runt till drabbade platser och ser torkan och dess konsekvenser. Här är hans egen berättelse från byn Lago.

"Under snart tjugo år har jag vid ett flertal tillfällen fått se och uppleva hur svårt människor drabbas när skördarna slår fel och när betet för deras kreatur torkar bort. I sommar har jag flera gånger fått berätta om hur torkan drabbar människorna i Östafrika, i Somalia eller i Kenya. Och i dag fick jag höra hur de människor som själva lever med torkan upplever problemen.

Jag följde med en av Kenyas Röda Kors vattentransporter. En lastbil lastad med 20 000 liter vatten besökte byn Lago. Röda Korset kör vatten till Lago två gånger varje dag, en leverans som gör det möjligt för flera tusen bybor att stanna i sina hembyar och vänta på de regn som förhoppningsvis ska komma inom en eller två månader och som förhoppningsvis ska få gräset att gro igen, så att korna, kamelerna och getterna får något att äta.

För att förstå något av den situation som människorna i Lago lever under pratade jag med Abdula Lahos, en man från de äldres råd i Lago. Jag försökte också få höra vad kvinnorna tyckte, men de skyndade sig att gömma sig, för min kamera liksom för mitt anteckningsblock.

Men Abdula Lahos hade flera av de äldstes råd kring sig och också andra bybor och några kvinnor, som alla intresserat lyssnade till hur han skulle beskriva situationen för mig.

- Vi är tacksamma för vattnet vi får från Röda Korset, förklarade Abdula Lahos.
- Det hjälper oss i vår by och det hjälper människor som kommer från byarna här i närheten.

Han berättade att de 35 000 – 40 000 liter som Röda Korset kommer med varje dag räcker till upp till fyra tusen människor och nästan lika många getter. Kamelerna går man med till Tana River, som ligger ett par dagar från byn. De få kor man har kvar har man redan fört till floden.
- Annars dör de, som den där på andra sidan landsvägen som dog för oss igår, sa han och pekade mot ett stinkande och svullet kadaver vid vägkanten.

Jag blev inte förvånad över vad han berättade om kor som dör av törst. På väg ut till Lago såg jag många kadaver som vittnade om de kor som inte överlevt vandringen till Tana River. Och i Lago fanns inga kreatur kvar, inga kor som kunde ge befolkningen den mjölk de behöver för sina barn och kanske också för att sälja och ge inkomster att köpa mat. En enda ko såg jag, en mager stackare som Abdula Lahos förklarade var en ”ströko” som ingen kändes vid. Av ren överlevnadsinstinkt hade den sökt sig till Lago och slickade begärligt tunnan som ställts iordning för getterna, en tunna som fortfarande var snustorr, men som snart skulle fyllas med vatten från Röda Korsets lastbil.

Jag förklarade att jag vet att detta område ofta drabbas av torka, även om den inte alltid är lika svår som detta år. När jag frågade hur lång tid det brukar ta att återhämta sig, förklarade Abdula Lahos att det brukar ta minst två år från det att regnen kommer igen. Helst av allt skulle byborna vilja bygga en riktig stad vid landsvägen. De hoppades att de skulle kunna få en brunn och de hade ordnat med en studie som visade att det finns vatten på cirka 80 meters djup, vilket borde göra det fullt möjligt att borra efter vatten. Om de kunde bygga en liten handelsort och om de hade tillgång till vatten, skulle de kunna försörja sig på att sälja mjölk och då och då lite av sina kreatur. Då skulle de ha råd att bo kvar och att bygga ut den lilla skola som de själva byggt för att ge sina barn en chans till någon form av grundutbildning.

Lago är en av fyra byar som Röda Korset i Garissa hjälper med vattentransporter. I hela Kenya finns många, många fler byar som överlever tack vare Röda Korsets vattentransporter.
Men Kenyas Röda Kors vet att detta inte är någon hållbar lösning för alla dessa byar. Därför arbetar de samtidigt med att försöka borra nya brunnar, eller renovera brunnar och pumpar som gått sönder. Och där det går, försöker man hjälpa till att ändra förutsättningarna genom att utbilda nomadbefolkningarna i jordbruk och erbjuda dem små konstbevattnade fält.

Det känns bra att veta att Svenska Röda Korset har varit med och gett stöd till byar som tack vare hjälpen klarat sig från effekterna av årets torka.

Staffan Wiking, delegat för Röda Korset med placering i Nairobi, Kenya