Etiopien: "Vi är övertygade om att vi kommer att överleva den här torkan"

Boskapen hade dött och grödorna förstörts. Mengeste Bala och hennes tolv barn i centrala Etiopien levde på marginalerna.
Men så ser det inte ut dag. När regnet uteblev för två och ett halvt år sedan, hade hon varken mat eller möjlighet att köpa någon. Då gick Etiopiens Röda Kors in och gav henne mat och några får.

- När torkan kom var vi hungriga. Vi förlorade alla våra tillgångar. Men Röda Korset gav oss mat, så nu hoppas vi på att leva ", säger Mengeste Bala, omgiven av sina barn.

I det akuta skedet började det Etiopiska Röda Korset dela ut mat för att hjälpa familjer att återhämta sig och bygga upp sin motståndskraft mot framtida torka.

- Vår första prioritet var att ge mat, att rädda liv , säger Seifu Worku, som är sekreterare i den lokala rödakorskretsen i Wolaita-regionen.

- Efter att ha fokuserat på överlevnad, arbetar vi med att hitta försörjningsmöjligheter. Vi får inte bara titta på kortsiktiga problem, betonar han.

Som kvinna i ett hushåll med ett stort antal barn fick Mengeste Bala tre får och frön att plantera: majs och sorghum. Hon födde upp sina får och sålde dem på marknaden. Nu har hon en ko, sju får och ett blomstrande grönsaksland.

Men nu, när den nuvarande torkan på Afrikas horn kryper allt närmare Etiopien, vilka tankar har Mengeste Bala om den närmaste framtiden?

- Jag är säker på att vi kommer att överleva den här torkan. Det regnar för lite men nu när min ko får kalvar, kommer jag snart att ha fler kor att sälja, och min familj kommer att klara sig.

Wolaita-regionen i Etiopien ligger fyra timmars bilresa söder om huvudstaden Addis Abeba. Befolkningstätheten är hög på 400 personer per kvadratkilometer (att jämföras med Sveriges 21 personer per kvadratkilometer), och människor har bara små tomter att odla sin mat på.
Och utan en extra inkomst, där uteblivet regn är detsamma som uteblivna inkomster, så ökar risken för en familj att få gå hungrig. Under 2008 uteblev två regn och många familjer blev utblottade.

Röda Korsets svar på detta är att ge omedelbar hjälp vid behov, samt fokusera på den långsiktiga livsmedelsförsörjningen i samhällen och för utsatta människor. I Wolaita, handlar det förutom utsäde och boskap också om distribution, underhåll och utvidgning av vattentäkter.

I ett exempel hade en frivilligorganisation byggt en vattenledning för över 30 år sedan som hade förfallit, och varken kunskap eller reservdelar fanns tillgängliga i samhället. Etiopiska Röda Korset har nu reparerat den och utbildat bybor i hur den ska underhållas.

I Gacheno Kabele, en av byarna som nu har tillgång till rent dricksvatten, står barn står i kö och väntar tålmodigt på att fylla på sina dunkar med åsnorna skriande i bakgrunden under tiden de väntar på att vattendunkarna lastas på.

- För varje dunk får vi betala 25 cent (mindre än 10 öre), förklarar Workinesh Moya och övervakar påfyllningen.

- Beloppet har vårt vattenråd beslutat om och innebär att vi har pengar att köpa reservdelar för om vi behöver, tillägger hon och visar att de har lärt sig läxan från det förflutna.

Att vattnet letts rakt in i samhället har gjort stor skillnad för kvinnorna.

- Vi brukade spendera halva vår tid med att gå till floden efter vatten. All vår tid var borta. Och ibland hade floden torkat upp, säger Workinesh Moya.
- Och vattnet som fanns där var sumpigt och förorenat och det fanns malaria. Nu känner vi oss friskare och kan få rent vatten varje dag, det är bra.

”Vattenstationen” i byn tjänar 4 000 hushåll, vilket innebär att den försörjer uppemot 24 000 personer.

- Att den ska förse så många med vatten är ett problem, säger Röda Korsets Seifu Worku. 
- Det är alltför många människor som använder den här, det bör inte finnas en kö. Så du kan se att vi fortfarande har mer arbete att göra. Fler pumpar för att bygga och mer rör att lägga. Men med stöd, kommer vi att göra det för dessa samhällen.

Internationella rödakorskommittén vädjar om katastrofhjälp från omvärlden på uppdrag av det Etiopiska Röda Korset för att söka finansiering inte bara för det omedelbara behovet av livsmedel i södra Etiopien, utan också för projekt som det i Wolaita, där bygemenskapen nu är starkare inför att möte de kommande tuffa månaderna.

Text: Faye Callaghan/Rödakorsfederationen i Etiopien