Humanitär rätt

Den humanitära rätten

Historia

Röda Korsets roll

Definition av väpnad konflikt

Aggressionsförbudet

Reglerna i den humanitära rätten: stridsmedel och stridsmetoder

Skyddssymboler i krig

Första och andra Genèvekonventionen - sårade och sjuka till land och sjöss

Tredje Genèvekonventionen - skydd för krigsfångar

Fjärde Genèvekonventionen - skydd av civila personer

Gemensamma regler för de fyra Genèvekonventionerna

Konventionstexter och protokoll i sin helhet

Icke-internationella väpnade konflikter

Barnsoldater

Vem kontrollerar?

Vem straffar?

Utbildning och information

Den humanitära rätten innehåller regler om hur krigföringen får gå till och användningen av både stridsmedel och stridsmetoder regleras.

Endast militära mål får anfallas och det är förbjudet att anfalla civila och civil egendom. Det är förbjudet att använda vapen och stridsmetoder som orsakar överflödig skada eller onödigt lidande.

Personminor och "dumdumkulor" som expanderar inne i kroppen är exempel på sådana vapen.

Inom den humanitära rätten finns två centrala begrepp, distinktionsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Distinktionsprincipen innebär att de stridande alltid måste skilja mellan militära mål å ena sidan och civilbefolkning och civil egendom å andra. Civila ska alltid skyddas, det är förbjudet att anfalla civila personer och civil egendom och stridande får endast rikta sina handlingar mot militära mål.

Proportionalitetsprincipen innebär att militära mål inte får attackeras om man riskerar för stora civila förluster jämfört med den militära vinsten av en attack.

Men både distinktionsprincipen och proportionalitetsprincipen medför gränsdragningsproblematik. Det kan till exempel vara svårt att avgöra vad som är ett militärt mål samt att avgöra vilka som är stridande och vilka som är civila.