I väpnade konflikter är kvinnor särskilt sårbara.
De lämnas oskyddade kvar i byar med ensam-ansvar för familjens försörjning och överlevnad i en situation där väpnad konflikt får normala värderingar och samhällsstrukturer att bryta samman
Förutom att sexualiserat eller könsrelaterat våld är en kränkning av de mänskliga rättigheterna är våldet även ett hinder för utveckling, jämställdhet och en god folkhälsa.
Våldet förekommer i alla samhällsklasser, länder, kulturer och religioner.
Värst utsatta för detta våld är kvinnor och flickor. Minst var tredje kvinna världen över har blivit slagen, tvingad till sex eller utsatt för övergrepp.
Ojämlika maktförhållanden och diskriminering ligger till grund för våldet såväl i fredstid som i konflikter.



  Företag? Klicka här

Våldtäkt i krig i vår tid Under den första hälften av 1990-talet förekom det i mycket stor omfattning i två våldsamma konflikter; i kriget i Bosnien-Herzegovina med mellan 20 000 och 50 000 våldtagna kvinnor och under folkmordet i Rwanda med mellan 250 000 och 500 000 våldtagna kvinnor. De konflikterna visade tydligt att våldtäkt är ett effektivt vapen i krig som ger bestående konsekvenser både för de enskilda kvinnorna och för de samhällen de lever i. Även i Liberia och i Sierra Leone har det sexuella våldet mot civila varit mycket omfattande. I augusti 2008 bröt kriget åter ut i de östra delarna av DR Kongo, där ett fredsavtalet hade skrivits under bara sju månader tidigare. Men ett fredsavtal innebär inte automatiskt att det blir fred för civilbefolkningen. Det sexuella våldet mot kvinnor och flickor i norra och södra Kivu i östra DR Kongo var exempellöst i sin grovhet och grymhet redan innan striderna återupptogs.

Varför används våldtäkt som vapen i krig? Allt sexuellt våld hänger samman och leder i sin tur till nya konflikter. Ett exempel är att en kvinna som blivit våldtagen förskjuts eller i värsta fall dödas av sin make eftersom hon har dragit skam över honom genom att "låta sig" bli våldtagen. Ett annat exempel är oönskade graviditeter som innebär att kvinnan kan få svårt att knyta an till det barn hon har fött. Kvinnornas och flickornas söndertrasade underliv kan göra dem inkontinenta, vilket också kan leda till att kvinnan förskjuts av sin familj därför att hon ständigt luktar illa. Skadorna kan leda till att hon inte kan få fler barn, vilket i stora delar av världen ses som en svår defekt eller en katastrof. Kvinnan och även barnet som kan bli resultatet av våldtäkten riskerar också att smittas av hiv/aids eller andra sexuellt överförbara sjukdomar. Som alltid när det gäller våldtäkt handlar det mer om makt än om sex. Genom att våldföra sig på flickan-kvinnan-mamman visar angriparen total makt gentemot hennes familj. Hennes far eller make förnedras genom att inte kunna skydda henne. Eftersom kvinnorna under ett krig i regel står för försörjningen innebär skadade kvinnor att skördar går förlorade och att barn svälter mer än de annars skulle ha gjort. Hela den ekonomiska utvecklingen stagnerar. Skadorna på det samhälle som drabbas av sexuellt våld är ytterst komplexa. Genom historien har könsrelaterat våld varit en komponent i väpnade konflikter. Kvinnor, män och barn har våldtagits och förnedrats i alla krig. Det är segrarens uppfattning att han har rätt att ta det han vill ha. Våldtäkt är en effektiv metod att medvetet förnedra och slå sönder ett samhälle genom att så segrarens säd i förlorarens kvinnor.

Vad gör världssamfundet åt detta? År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 för att stärka kvinnor och deras roll i kris- och konfliktområden. Genom resolutionen slår FN fast att krig drabbar män och kvinnor på olika sätt. Den kräver att allt arbete vid en insats under en väpnad konflikt måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv, det som också kallas för gender¬perspektiv. Sverige har antagit en nationell handlingsplan för att leva upp till resolutionens krav. Både Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten berörs i sitt arbete och ett första steg för dem har bland annat varit att försöka öka andelen kvinnor i insatserna som görs utomlands, för att lättare få kontakt med de lokala kvinnorna. Åtta år senare, den 19 juni 2008, antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter. Där står det inte rakt ut att våldtäkt är en krigshandling, men att det "kan vara" det. Där står också att våldtäkt i krig "kan vara" ett brott mot mänskligheten och en handling jämställd med folkmord. I den efterföljande diskussionen i FN fick dock resolution 1820 starkt stöd. Ett par uttalanden är särskilt intressanta: Generalmajor Patrick Cammart, tidigare divisionschef för MONUC, FN:s fredbevarande styrka i DR Kongo, gick i pension 2007 efter 39 års tjänstgöring. Han talade inför FN om det omfattande sexuella våld han sett spår av och sa att det troligen var farligare att vara kvinna än soldat i en väpnad konflikt. Han menade att sexuellt våld måste ses som ett hot mot internationell fred och säkerhet, i synnerhet i Afrika. Samtidigt ansåg Patrick Cammart att den synliga närvaron av FN-soldater hade varit effektiv för att förhindra sexuellt våld i DR Kongo och i Darfur. Patrick Cammart pekade i sitt tal också på vikten av att ha kvinnliga poliser och militärer bland FN:s fredsbevarande styrkor. Det är ett sätt att visa att organisationen liknar det civila samhället snarare än en militär ockupationsmakt. - Lokala kvinnor som redan lever i rädsla för män på grund av upprepat sexuellt våld, ofta våldtagna av män i uniform, känner sig tryggare om de får tala med andra kvinnor, sa Patrick Cammart. Rwandas FN-representant Joseph Nsengimana talade om folkmordet i hans hemland 1994 och hur det hade utmärkt sig för skrämmande former av sexuellt våld. Joseph Nsengimana beskrev sedan det omfattande våld som nu pågår i de östra delarna av grannlandet DR Kongo som att det "exporterats" från Rwanda genom militärer och rebeller. Han framhöll att FN-resolutionen 1325 som kräver att aktörer i väpnade konflikter särskilt ska skydda kvinnor och flickor från könsrelaterat våld, i synnerhet våldtäkt och andra former av sexuell förnedring, måste förstärkas och att offer för sexuellt våld måste få stöd. Margot Wallström fick i januari 2010 en högt uppsatt FN-tjänst som rör kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Posten som särskild representant är en ny FN-tjänst med uppgift att genomföra FN:s resolution 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade länder. Det är FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon som utsett Wallström.

Rapport kartlägger problematiken - "tystnadens kultur" Forskaren Jeanne Ward sätter in våld mot kvinnor i krig i ett större sammanhang. År 2006 publicerade hon rapporten If Not Now, When? på uppdrag av The Reproductive Health for Refugees Consortium. Studien fokuserar på könsrelaterat våld i flyktingläger, och bland personer som är flyktingar i sitt eget land, så kallade internflyktingar, och i miljöer där kriget formellt sett är över. Jeanne Ward beskriver tillståndet i tolv olika krigsdrabbade länder och inleder med att konstatera att samtliga länder visar att graden av övergrepp i krig, och bristen på skydd och stöd till offer, är starkt kopplat till övergrepp och våld mot kvinnor och flickor i deras dagliga liv i fredstid. I samtliga undersökta länder har kvinnor och flickor mycket låg social status och nästan ingenting att säga till om. Genom att sexuellt våld ofta är starkt tabubelagt bidrar det till att offren inte vill anmäla, utan det blir en "tystnadens kultur" runt brotten. För att komma till rätta med problemet krävs ett långsiktigt ekonomiskt stöd. Psykologiskt stöd bör vara gratis eller i vart fall mycket billigt, enligt Ward. Hennes rapport visar att möjligheten till hjälp ser väldigt olika ut beroende på vilken konflikt det handlar om. Hon menar att det allra största problemet med könsrelaterat våld är att det finns så lite uppgifter om det och så litet forskning. Jeanne Ward ser också ett problem med att biståndsorganisationer i så hög grad fokuserar på sexuellt våld under en väpnad konflikt, men inte diskuterar med människor om hur våldet ser ut i deras vardag. Skyddet för offer för könsrelaterat våld är svagt i alla de tolv länder som ingår i Wards rapport. De fredsbevarande styrkorna och den lokala polisen består till övervägande del av män, vilket kan innebära att kvinnliga offer inte vågar berätta eftersom de utsatts för våld av just män. Hon menar att frivilligorganisationer borde, i högre grad än vad de vanligen gör, försöka få med män och pojkar i de program mot könsrelaterat våld eller våld i familjen som de bedriver. Tre länder vardera från Afrika, Asien, östra Europa och Latinamerika ingår i rapporten. Genomgående är att våld mot kvinnor är norm och sällan anmäls. Att tvinga till sig sex i äktenskapet anses vara mannens rätt och kvinnor är generellt sett underrepresenterade i det civila samhället. Ett av de allvarligaste exemplen kommer från Afghanistan. Jeanne Ward beskriver det könsrelaterade våldet där som bland det mest institutionaliserade i världen.

Vad gör Röda Korset? Ett exempel på hur Röda Korset arbetar mot sexuellt våld är arbetet i Demokratiska Republiken Kongo. Under åren 1996-2002 var DR Kongo hårt drabbat av inbördeskrig. Man beräknar att 4 miljoner människor dog. Ännu idag dör 45 000 människor varje månad till följd av krigen. Trots den bräckliga freden råder fortfarande stridigheter i östra delen av landet. I januari 2009 förvärrades konflikten. I dag finns det cirka 1,9 miljoner internflyktingar i hela DR Kongo, och 1,5 miljoner av dem befinner sig i östra Kongo. Röda Korset är på plats för att bistå de som drabbats av konflikten med mat, vatten och förnödenheter. I DR Kongo är det sexuella våldet mot framförallt flickor och kvinnor men även pojkar och män ytterligare en tragisk konsekvens av kriget. Röda Korset bedriver projekt i östra delen av landet för att bekämpa det sexuella våldet och hjälpa de som utsatts. År 2004 startades projektet i provinsen norra Kivu. Varje år söker tusentals kvinnor där hjälp för sexuellt våld. Enligt FN så utsattes fler än 8 000 kvinnor för sexuellt våld 2009. Svenska Röda Korset har stött hjälp-projektet sedan 2005 då man även startade ett projekt i provinsen södra Kivu. 2009 bidrog detta projekt till att fler än 1 400 utsatta kvinnor fick hjälp. Uppskattningsvis kommer 51 200 kvinnor och män att nås av projektet under 2010. DR Kongos Röda Kors har i dag över 100 000 frivilliga över hela landet. Svenska Röda Korset har sedan länge givit stöd till DR Kongos Röda Kors utveckling och detta har varit mycket viktigt för att föreningen ska ledas väl och för att frivilliga på lokal nivå ska kunna hjälpa utsatta människor på bästa sätt. Förutom direkt stöd till drabbade arbetar Röda Korset i DR Kongo med att bekämpa det sexuella våldet genom att sprida information och genom att påverka lokala beslutsfattare och opinionsledare.   Röda Korset har i dag 15 så kallade "lyssnarcenter" dit de som utsatts för könsrelaterat våld kan gå för att få psykosocialt stöd, hjälp med transport till sjukhus, medling med familjen och/eller delta i inkomstgenererande aktiviteter. Ytterligare fyra lyssnarcenter ska förhoppningsvis kunna öppna under 2010.

Så här kan du hjälpa  Skänk 300 kronor. Det räcker till att i ett lyssnarcenter bistå en kvinna, man eller ett barn som utsatts för sexuellt våld.  Du kan självklart också ge en valfri gåva till Rädda mammorna för att stödja kvinnor som utsatts för sexuellt våld i Kongo.   Företag? Klicka här                                       Tack för din gåva!

Företag - så kan ni bidra Läs mer om vilka möjligheter ni som företag har att bidra till kampanjen och också att samarbeta med oss på Röda Korset.  Klicka här

  Tillbaka till startsidan för Rädda mammorna-kampanjen