Röda Korsets Maude Fröberg har skrivit ner några tankar efter att ha kommit fram till ett svårt sargat Port-au-Prince i Haiti.

Port-au-Prince 18 januari 2010

"Mörkret har just lagt sig över Röda Korsets basläger i den jordbävningsdrabbade staden Port-au-Prince. Tusentals stjärnor glimmar över oss när vi sätter upp våra tält och moskitnät på den innergård som ska komma att bli Röda Korsets basläger, men det är ännu en tid tills dess. Vi, ett 60-tal delegater, samsas lydigt om en toalett och delar generöst på mat och vatten.

Innergården omges av förrådsbyggnaderna som kommer att användas som lager. I nuläget är det dock för osäkert att sova där, jordbävningen har redan gett dem en törn och väggar har raserats.

Jag anlände landvägen från Dominikanska Republiken, en resa som tog närmare åtta timmar. Det var en märklig känsla att åka rödakors-konvoj genom ett semesterparadis där många svenskar turistar och för ett ögonblick kändes det som jag färdades genom tsunamidrabbade Thailand igen.

Via landvägen kom även ett norskt fältsjukhus, som inte fått landningstillstånd i Port-au-Prince, så efter ett snabbt överläggande beslöt vi att ta ner det i Santa Domingo och istället lägga det på lastbil. I detta akuta läge måste ofta beslut omprövas och nya vägar finnas för att så snabbt som möjligt nå de utsatta.

Många av de 60-tal katastrofdelegater som befinner sig här med mig just nu är experter på detta skulle jag vilja säga. Men inte experter i den meningen att vi berömmer oss själva, det finns mycket litet av den varan i en katastrofsituationen. Däremot finns, professionalitet, lagkänsla och omsorg om varandra. Alla som rekryterats i detta skede är djupt kunniga inom katastrofinsatser som sådana, däri inbegripet matutdelning och bedömning av läget, hälsa och sjukvård, logistik, telekommunikation, vatten och sanitet, för att nämna några områden.
 
Pannlamporna irrar i den varma natten och jag böjer mig ner över den sjudande kitteln för att fiska upp en bägare varmt vatten och göra en första kaffe. Min kollega från Haitis Röda Kors ler mot mig i mörket och vi talar om att det trots det allvarliga läget känns skönt att mobila kliniker, fältsjukhus, vattenreningsenheter och logistik rullar in en efter en i en fältanpassad modul. Men samtidigt: visst går det sakta. Katastrofens omfattning, över två miljoner människor drabbade, och bristen på framkomlighet och telekommuniktioner lägger allvarliga hinder i vägen för att hjälpen ska nå fram.

Jag skänker ändå en tacksamhetens tanke till att flygplatsen fungerat och fyra plan i timmen har kunnat landa, och hjälpsändningar omhändertagits så gott det går.

Utegångsförbudet inträder redan klockan sex och jag går försiktigt genom lägret och klättrar upp på en rostig gammal lastbil med ett långt flak utan kanter. Detta kommer att vara min säng under den närmaste veckan. Flaket delar jag med mina fem manliga kollegor från Norge, Danmark och Finland, och vi har installerat oss bättre än jag trodde. Råttorna som pilar förbi på marken är stora som katter.

I väntan på att stjärnorna ska blekna och utegångsförbudet upphöra, går mina tankar till alla drabbade. Så här illa borde människor aldrig få fara. Jordbävningar, inte minst i tättbebyggda områden, bär en alldeles särskild brutalitet i sitt kortlivande hjärta. På bara 30 sekunder suddas människors liv bort, och åratals utveckling med dem. 

Jag söker på himlavalvet efter en endaste fallande stjärna, men i natt faller inga stjärnor över Port-au-Prince. Istället skakar jorden till och med ett ryck sätter jag mig upp och ropar: Wake up! Aftershock! Genast ljuder människors skrik och hundars skrämda skällande genom luften. Drabbade flyr sina tältläger i parker och på trottarer. Vi ligger alla vakna i våra sovsäckar och delar smärtan. Efter tag avtar skriken och istället stiger en sång i natten, nästan som en besvärjelse.

I det ögonblicket skulle jag vilja ta alla drabbade i min famn och säga att allt ska bli bra. Det kommer att bli bra. Men dessvärre är verkligheten en annan. I natt blev det ingen sömn alls."

Maude Fröberg
informationsansvarig för Internationella
rödakors- och rödahalvmånefederationen,
Haiti   
 
Stöd Röda Korsets insatser i Haiti

Skänk en gåva direkt on-line Sms:a AKUT200 till 72900 för att skänka 200 kronor (debiteras via telefonräkningen) eller sms:a AKUT till 72900 för att skänka 50 kronor*. Du kan även sätta in valfritt belopp på plusgiro 900800-4 eller bankgiro 900-8004. Märk talongen med "Haiti". 100 kronor räcker till fyra vattendunkar 200 kronor räcker till köksutrustning för en hel familj 350 kronor räcker till tio filtar 500 kronor räcker till utrustning för att reparera hus och få tak över huvudet 1 000 kronor räcker till sju hygienpaket Skicka gärna vidare uppropet för Haiti till ditt nätverk på Facebook, Twitter och Linkedin. Stort tack för ditt stöd! * Hela beloppet tillfaller Röda Korsets insamling. Samtliga mobiloperatörer och levarantörer har efterskänkt sina avgifter.

 Internationella
   rödakorskommitténs
   hemsida

 Internationella rödakors-
   och rödahalvmåne-
   federationens hemsida

 Globalt engagemang
   (Möjlighet för frivilliga
   att engagera sig i
   Svenska Röda Korsets
   internationella sam-
   arbeten)